Seriös läsecirkel läser 2016 års böcker

Seriös läsecirkel består av ett antal personer som har läst tillsammans under flera år. Sofia Oldin Cederwall, medlem i Den riktiga juryn, leder läsecirkeln och frågade om några av dem ville vara med i Skuggjuryarbetet och läsa årets nomineringar. Lillemor och Birgitta ville det, och tisdagen den 15 mars (mitt under Romanprisveckan) diskuterades samtliga fem böcker på Göteborgs Stadsbibliotek. Här är en sammanfattning av diskussionen:

Lillemor
Lillemor och Birgitta med alla böcker

Gardet av Staffan Malmberg

Lillemor: Först tyckte jag att den var fascinerande och spännande, men sedan tyckte jag att det ganska snabbt gick till överdrift. Det spårade ur, precis som samhällsgarden alltid spårar ut. Man skall säga till om någon gör något fel, det tycker jag. Men polisen skall ha monopol på våld. Trots detta skulle jag nog ha med den här boken som en finalist.

Birgitta: I början handlade det om precis sådana saker som man själv retar sig på, det tyckte jag var intressant. Men sedan blev det ju värre och värre. Jag gillade poesigruppen, att det mjuka ställdes mot det råa i texten. Jag skulle också ta med Gardet som finalist om jag fick bestämma.

Mary av Aris Fioretos

Birgitta: Jag läste hela boken på en helg, och den var jobbig att sträckläsa. Det var så mycket lidande och tortyr. Under tiden jag läste kände jag skam över att jag tyckte det var jobbigt att läsa, eftersom så många människor har det och har haft det så här på riktigt. Då borde man ju klara av att läsa om det i alla fall. Jag kommer ihåg hur det var med juntan i Grekland, men man förstod naturligtvis inte allt. I boken finns Marys bror Theo, och jag tänker att han kanske hade en relation med Lamas och att det var anledningen till att Mary slapp vissa saker. Pappans rakning av den nye pojkvännen på sidan 199 är väldigt speciellt skriven.

Lillemor: Den här boken har jag inte läst hela än, men jag har hört vissa delar på radioföljetongen på P1. Soldaterna var så väldigt hårda utanpå. Jag tänker på att de kunde utföra handlingar som var grymma, men de kunde inte uttala orden så de hittade på ett annat språk, kallade våldtäkt och misshandel för tebjudning med eller utan kakor. Under min livstid har det varit ganska många berättelser om hur det var i koncentrationslägren, så jag känner att jag egentligen inte orkar med fler sådana här berättelser. Men som läsare har man ändå möjligheten att lägga bort boken när det blir fört tufft. Den möjligheten har man inte om man själv är drabbad.

Masja av Carola Hansson

Lillemor: Den här boken består av sex delar och jag har hittills läst de tre första. Det här är en bok passar mig, och den är lite som de ryska böckerna: ”Stilla flyter Don”. Sedan tidigare är jag rysligt förtjust i Leo Tolstojs bok ”Krig och fred” och eftersom jag inte visste så mycket om hans liv och hans familj så är den här boken väldigt intressant för mig. Jag tycker om Masja som person och hade gärna sett den här boken i finaldiskussionen.

Birgitta: Den var svår att komma in i från början, med alla namn, men efter ett tag gick det bättre. Jag visste inte heller så mycket om Leo Tolstojs tid så det var intressant. För en tid sedan var jag dessutom på författarfrukost med Carola Hansson och det var väldigt intressant. Masja ligger bra till hos mig.

Bära barnet hem av Cilla Naumann

Lillemor: Boken slutar som livet, den fortsätter. Kanske har jag läst för många adoptions berättelser, för när jag läste att jag upplevde en viss mättnad. Men det har inte med själva boken att göra, utan alltså med genren.

Birgitta: Jag tänker på vilken tur det var att författaren och hennes barn möttes. Hon verkar så kärleksfull och är naturligtvis rädd för att förlora sitt barn till den ”riktiga” mamman. Dessutom håller hennes mamma på att förloras in i demens. Jag var mer intresserad av berättelsen om mamman och sonen, och tyckte ibland att avsnitten om Ana störde den läsningen. Den här boken skulle jag ha med bland finalisterna.

Linjen av Elise Karlsson

Birgitta: Läsningen av den här boken gick snabbt. I lyssnarjuryn får medlemmarna beskriva varje bok med endast ett ord, och för mig är det ordet ”igenkänning”. Om man har arbetat på kontor känner man igen det här med hierarkier. Jag tycker att boken ställer frågan: Vad är ett arbete? Från början trodde jag att boken skulle vara tråkig att läsa, men den är skriven med humor. Linjen tänker jag mig är mellan arbetsliv och fritid. Eller också att det finns en rak linje genom livet och man måste följa den. Sedan undrar jag om sjukhuset till Armand flyttade var Beckomberga?

Lillemor: Det här är en typisk nutidsskildring. Man undrar vad huvudkaraktären vill med sitt liv. Boken är ganska kall, det var inte en av mina favoriter. Men att de är ett förlag för självhjälpslitteratur är verkligen ironi.

 

Men, vilka anser Birgitta och Lillemor skulle vinna folkets pris?

Lillemor: Masja är den bok jag tycker bäst om. Där får jag reda på något som jag vill veta.

Birgitta: Masja skulle jag ha röstat på. Och det kunde jag inte tro när jag läste de första sidorna. Men, den var så lärorik och det gjorde mig väldigt intresserad. Jag är imponerad över hur Carola Hansson har satt sig in i allt detta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s