Seriös läsecirkel läser 2016 års böcker

Seriös läsecirkel består av ett antal personer som har läst tillsammans under flera år. Sofia Oldin Cederwall, medlem i Den riktiga juryn, leder läsecirkeln och frågade om några av dem ville vara med i Skuggjuryarbetet och läsa årets nomineringar. Lillemor och Birgitta ville det, och tisdagen den 15 mars (mitt under Romanprisveckan) diskuterades samtliga fem böcker på Göteborgs Stadsbibliotek. Här är en sammanfattning av diskussionen:

Lillemor
Lillemor och Birgitta med alla böcker

Gardet av Staffan Malmberg

Lillemor: Först tyckte jag att den var fascinerande och spännande, men sedan tyckte jag att det ganska snabbt gick till överdrift. Det spårade ur, precis som samhällsgarden alltid spårar ut. Man skall säga till om någon gör något fel, det tycker jag. Men polisen skall ha monopol på våld. Trots detta skulle jag nog ha med den här boken som en finalist.

Birgitta: I början handlade det om precis sådana saker som man själv retar sig på, det tyckte jag var intressant. Men sedan blev det ju värre och värre. Jag gillade poesigruppen, att det mjuka ställdes mot det råa i texten. Jag skulle också ta med Gardet som finalist om jag fick bestämma.

Mary av Aris Fioretos

Birgitta: Jag läste hela boken på en helg, och den var jobbig att sträckläsa. Det var så mycket lidande och tortyr. Under tiden jag läste kände jag skam över att jag tyckte det var jobbigt att läsa, eftersom så många människor har det och har haft det så här på riktigt. Då borde man ju klara av att läsa om det i alla fall. Jag kommer ihåg hur det var med juntan i Grekland, men man förstod naturligtvis inte allt. I boken finns Marys bror Theo, och jag tänker att han kanske hade en relation med Lamas och att det var anledningen till att Mary slapp vissa saker. Pappans rakning av den nye pojkvännen på sidan 199 är väldigt speciellt skriven.

Lillemor: Den här boken har jag inte läst hela än, men jag har hört vissa delar på radioföljetongen på P1. Soldaterna var så väldigt hårda utanpå. Jag tänker på att de kunde utföra handlingar som var grymma, men de kunde inte uttala orden så de hittade på ett annat språk, kallade våldtäkt och misshandel för tebjudning med eller utan kakor. Under min livstid har det varit ganska många berättelser om hur det var i koncentrationslägren, så jag känner att jag egentligen inte orkar med fler sådana här berättelser. Men som läsare har man ändå möjligheten att lägga bort boken när det blir fört tufft. Den möjligheten har man inte om man själv är drabbad.

Masja av Carola Hansson

Lillemor: Den här boken består av sex delar och jag har hittills läst de tre första. Det här är en bok passar mig, och den är lite som de ryska böckerna: ”Stilla flyter Don”. Sedan tidigare är jag rysligt förtjust i Leo Tolstojs bok ”Krig och fred” och eftersom jag inte visste så mycket om hans liv och hans familj så är den här boken väldigt intressant för mig. Jag tycker om Masja som person och hade gärna sett den här boken i finaldiskussionen.

Birgitta: Den var svår att komma in i från början, med alla namn, men efter ett tag gick det bättre. Jag visste inte heller så mycket om Leo Tolstojs tid så det var intressant. För en tid sedan var jag dessutom på författarfrukost med Carola Hansson och det var väldigt intressant. Masja ligger bra till hos mig.

Bära barnet hem av Cilla Naumann

Lillemor: Boken slutar som livet, den fortsätter. Kanske har jag läst för många adoptions berättelser, för när jag läste att jag upplevde en viss mättnad. Men det har inte med själva boken att göra, utan alltså med genren.

Birgitta: Jag tänker på vilken tur det var att författaren och hennes barn möttes. Hon verkar så kärleksfull och är naturligtvis rädd för att förlora sitt barn till den ”riktiga” mamman. Dessutom håller hennes mamma på att förloras in i demens. Jag var mer intresserad av berättelsen om mamman och sonen, och tyckte ibland att avsnitten om Ana störde den läsningen. Den här boken skulle jag ha med bland finalisterna.

Linjen av Elise Karlsson

Birgitta: Läsningen av den här boken gick snabbt. I lyssnarjuryn får medlemmarna beskriva varje bok med endast ett ord, och för mig är det ordet ”igenkänning”. Om man har arbetat på kontor känner man igen det här med hierarkier. Jag tycker att boken ställer frågan: Vad är ett arbete? Från början trodde jag att boken skulle vara tråkig att läsa, men den är skriven med humor. Linjen tänker jag mig är mellan arbetsliv och fritid. Eller också att det finns en rak linje genom livet och man måste följa den. Sedan undrar jag om sjukhuset till Armand flyttade var Beckomberga?

Lillemor: Det här är en typisk nutidsskildring. Man undrar vad huvudkaraktären vill med sitt liv. Boken är ganska kall, det var inte en av mina favoriter. Men att de är ett förlag för självhjälpslitteratur är verkligen ironi.

 

Men, vilka anser Birgitta och Lillemor skulle vinna folkets pris?

Lillemor: Masja är den bok jag tycker bäst om. Där får jag reda på något som jag vill veta.

Birgitta: Masja skulle jag ha röstat på. Och det kunde jag inte tro när jag läste de första sidorna. Men, den var så lärorik och det gjorde mig väldigt intresserad. Jag är imponerad över hur Carola Hansson har satt sig in i allt detta.

Taina läser Masja av Carola Hansson

Här kommer ett textinlägg av Taina (medlem i den riktiga juryn) om hennes läsning av Masja.

Masja av Carola Hansson är min stora favorit bland årets Romanprisböcker! Boken ger insikter i familjen Tolstojs liv på godset Jasnaja Poljana och i byn med livegna bönder.
Carola Hansson skriver i boken ”Med ett namn som mitt”. ”… jag blivit så fascinerad och gripen av den speciella stämning som tycktes ha rått på den tolstojska fädernesgodset, det svävande, halvt fiktiva drag som uppenbarligen utmärkt livet på Jasnaja Poljana.” Där lever patriarken Lev Tolstoj, hustrun Sofia, där svävar dottern Masja och alla andra barnen. Alla skriver brev, dricker te, gråter, reser, dyrkar patriarken, och tar emot den ström av släktingar och andra besökare som vill vara i Lev Tolstojs närhet. Boken är en fantastisk roman med verklighet i bakgrunden!

Taina Luodelahti.

Taina

Taina undrar om det inte är dags att spela in ett boksamtal till.

Linjen – Elise Karlsson

Den riktiga juryn diskuterar Linjen av Elise Karlsson

Klicka här så kommer du till samtalet om Linjen

Vi diskuterar vad det är att vara arbetslös? Hur viktigt är det att ha en mugg på en arbetsplats? Joakim tycker att boken är det är som att boken är skriven på bakplåtspapper. Men vad menar han med det? Och hur kunde Elise Karlsson skriva om Sveriges införande av gränskontroll innan det ens hade hänt?

     Vaktens blick möter inte hans rakt utan kommer liksom från sidan när han säger att det inte spelar någon roll. Att jag ändå inte kan gå förbi. Alla måste kunna uppvisa id-handling, förklarar han. /…/ Hela vägen hem har jag haft en känsla av tröghet. Av att röra mig på tvärs mot tiden. Som när man spolar tillbaka VHS-barn. Vita flimrande streck drar upp revor ur färgerna. /…/ Känslan av att röra mig i ett rum jag har övergett. Väggar som inte tillhör mig, vems hus är detta?

ur Linjen av Elise Karlsson, s. 104

Romanp2016G
Joakim, Roger, Taina och Sofia ät klara med uppdraget för den här gången. Hoppas vi ses och hörs nästa år!

Bära barnet hem – Cilla Naumann

Den riktiga juryn diskuterar Bära barnet hem av Cilla Naumann

Klicka här så kommer du till samtalet om Bära barnet hem

Vad är det att vara en förälder? Vi diskuterar vad det betyder att känna till sin egen historia, sin egen berättelse om när man var liten. Vissa saknar den berättelsen, andra har timmar med filmer, foton och dokumentation över hur det var när man föddes. Vad är viktigt?

     Anna står stilla vid soptunnan och ser det som barnet aldrig ska få veta om sitt eget liv. Det som utspelar sig i ingenmanstiden. Den tid som ingen ska kunna berätta om. De första sekunderna i förlossningsrummet, doften som kom, skriket, den första nattens långa timmar, resan genom staden.
För det här barnet kommer dess första liv – timmar, dagar, veckor, månader, kanske år – vara höljt i grå skugga, utan vittnen.

ur: Bära barnet hem av Cilla Naumann

Romanp2016A
Så här roligt är det att diskutera böcker. Sofia, Taina, Roger och Joakim.

Masja – Carola Hansson

Den riktiga juryn diskuterar Masja av Carola Hansson

Klicka här så kommer du till samtalet om Masja

Masja, Leo Tolstojs dotter lever för att hjälpa sin far och alla andra behövande. Hon blir kär men hennes far tror inte att kärleken är äkta och hon tvingas tänka om. Om och om igen. Masja är en oerhört sympatisk person, hon är vad man kan kalla god.

Vi undrar om Carola Hansson har tänkt att hon skall skriva en rysk bok?

     Skulle alltså hennes kärlek till Posja vara något hon hittat på?
Men om det nu verkligen vore så, tänker hon också.
Hur kan man i sådana fall någonsin säkert veta vad man känner för en annan människa? Hur kan man vara säker på att man känner det man tror sig känna?

ur: Masja av Carola Hansson, s. 261

Romanp2016E
Sofia, Roger och Taina håller upp årets nomineringar.

Mary – Aris Fioretos

Den riktiga juryn diskuterar Mary av Aris Fioretos.

Klicka här så kommer du till samtalet om Mary

Under samtalet om Mary fastnade vi i flera frågor. Skall en roman ha ett syfte? Och – om man beskriver tortyr, i vilket syfte gör man det då? Romanen är otäck, men också vacker. Granatäpplet är en symbol som kommer och går genom berättelsen.

     Det finns avgörande ögonblick i varje människas liv, men det finns även tillfällen då tillvaron ändrar sig därför att det blivit dags. En punkt har nåtts av skäl som ingen behöver förklara. När det inträffar förefaller allt uppenbart, rentav oundvilkligt, och man undrar hur man någonsin kunnat tro att händelseförloppet skulle bli annorlunda. Detta är ett sådant ögonblick.

ur Mary av Aris Fioretos, s. 72

Romanp2016F
2016 års nominerade böcker